Jag är rädd.. Jag är rädd.. Jag är rädd..

 

Det här med flytten är en väldigt, väldigt stor grej för mig. Jag har väldigt svårt med förändringar, har aldrig gillat förändringar och kommer aldrig att göra det heller. Jag tycker det är jättejobbigt att flytta hemifrån, hur gärna jag än vill bo med Michael så hjälper inte det, jag ska ändå flytta hemifrån, flytta bort från min trygghet som jag har haft sen 20 år tillbaka. Det är ett stort steg för mig och det tar sin tid att bearbeta flytten, tur att jag har haft några månader på mig. Men jag börjar känna nu när det närmare sig att det blir jobbigare att hantera. Jag kommer närmare och närmare flytten som jag är rädd för. Rädd för att flytta hemifrån, rädd för att lämna Målilla. Rädd för allt helt enkelt, och det är bara sådan som jag är. Jag är en orolig person som hatar förändringar. Kommer alltid vara så för förändringar är helt enkelt inget för mig.

 

När vi väl kommit igång med flytten, flyttat över grejer och vi får börja fixa och börja göra lägenheten till våran så kommer det nog att bli bättre. Jag behöver bara landa i detta, jag behöver min tid och space att samla mig i denna förändring.

 

Jag längtar till flytten samtidigt som den skrämmer mig. Men jag vet att det kommer bli bra, jag vet att det kommer att fungera och jag vet att vi kommer bli lyckliga i den lägenheten vi har fått tag i. Den är jättefin (hoppas vi inte stöter på några missöden om den sen längre fram) och stor, har tvättmaskin och torktumlare, balkong och stort förråd <3